Mingla. Det är fan det värsta jag vet. Jag har märkt att sommaren ofta för med sig sammankomster med vänner och familj, så som studentfirande och skolavslutningar och 50-årsfester och bröllop och släktkalas och så vidare i all oändlighet. Och jag har märkt att en ska klä upp sig och vara tjusig och fin och sval och smart och intressant och social och det verkar som att ALLA bara är det. Alla beter sig som en ska och jag känner mig bara *forever awkward*.
Mingla. Det är fan det värsta jag vet. Jag har alltid valt fel kläder. Lite för casual, lite för uppklätt, lite för modernt, lite för retro, lite för underklätt, lite för överklätt. Alltid lite fel. För färgglatt eller för svartvitt. För lättklätt eller för påklätt. Jag är inte go och glad och social och pratsam. Jag är inte överdrivet intresserad av andra.
Mingla. Det är fan det värsta jag vet. Alla andra verkar liksom automatiskt bara veta hur en ska bete sig på tillställningar av olika slag. Vara lagom glada och vackra och trevliga. Alltså, jag fattar att det inte är så för alla. (Det kan det bara inte va!) Men det känns som det. Och det ser ut som det. Alla får det att se så enkelt ut. Det som för mig är så svårt.
Mingla. Det är fan det värsta jag vet. Jag vet aldrig vad jag ska säga. Säger alltid fel saker. Vet aldrig vad jag ska fråga om. Vad ska en fråga en främling/bekant/långtifrånsläkting om? Jag tycker ofta en ser att folk bara pratar och pratar men knappt bryr sig om vad som sägs. Bara pratar och säger saker för att det är det en ska göra. Det är vad som är socialt accepterad. Vara tyst och blyg och inte nån jäkla social fjäril är liksom inte okej.
Mingla. Det är fan det värsta jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar